Vi gjorde spädgris i skolan. Här har vår lärare benat ur hela grisen och lagt i en äcklig korvsmet. Korvsmeten och i princip allt den här läraren lagar ska det var kryddpeppar i. Och jag hatar verkligen kryddpeppar.
Kritiskt moment. Nu ska grisen alltså rullas ihop och få lika mycket skinn på båda sidorna. Detta fick vår lärare göra, ingen hade någonsin rullat ihop en spärdgris förut.
Tada! Han klarade det. Steksnören runt så att den inte faller isär när man tillagar den. Den här spädgrisen var väldigt liten och kanske, 1-2 månader.
Daggmaskgris. Det tycker min kille att det ser ut som. Samt det mest smaklösa han någonsin har sett. När jag tittar på den så här i efterhand kanske han har rätt, men just då, i stundens hetta tycket jag bara att den här grisen var sjukt cool. Men det ser ju ganska perverst ut.
Nu ska den alltså in i ugnen. Länge, för skinnet ska bli så krispigt och knaprigt att ni inte kan fatta det. Folie på öronen, annars bränns de.
Klart! Dock var inte skinnet så krispigt som vi hade hoppats för den där jävla korvsmeten hade släppt massor av vätska och då är det svårt att få skinnet knaprigt. Asså jag tycket att skinnet var gott och själva grisens kött men inte korvsmeten. Kinderna kan man också äta, de var fett goda.
Vi gjorde inte bara spärgris. Det här är skånsk kalops gjord på oxkind med en morots och ingefärspuré och rödvinskokta smålökar. Det här hade också varit gott om det inte vore fucking kryddpeppar i. För det är ju just det som definierar en kalops.
Tjo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar